Förlossningsskadorna måste minska!

Högt arbetstryck och onödigt forcerade förlossningar kan vara orsaken till att Stockholms födande mammor spricker oftare än andra vid sina förlossningar.

Här drabbas över sju procent av förstföderskorna av ALLVARLIGA bristningar som kan ge skador på ändtarmen och ett livslångt lidande med till exempel inkontinens, samlagssvårigheter, problem att bajsa.

Att drabbas av bristningar är illa, men att kvinnorna i Stockholm drabbas mer en dubbelt så ofta som i resten av landet kan ju knappast ha en biologisk förklaring.

Barnmorskeupprorets Ia Jeppsson säger till Dagens Nyheter att det kan bero på att belastningen är så oerhört hög i Stockholm. Tidsbrist och personalbrist gör att man forcerar förlossningar onödigt ofta. Detta ökar risken för bristningsskador. Dessutom har sjukhusen idag blivit så högteknologiska att förlossningarna blir allt mer tekniska. Till exempel används epiduralbedövning idag inte enbart för att underlätta för mammorna. En vanlig natt kan en barnmorska och en undersköterska ansvara för 15 nyblivna mammor och barn, en mottagning för gravida och en ständigt ringande mobiltelefon. Hur ska tiden räcka till?  För 20 år sedan var det 23 procent av förstföderskorna som fick epidural, idag är det 72 procent på Karolinska sjukhuset i Stockholm!

Förlossningsvården är i kris, sjukhusen är överbelastade och barnmorskornas arbetssituation är fullständigt oacceptabel på många håll. I ett sådant läge underlättar epiduralbedövning inte bara för mammorna, det har blivit ett sätt för stressade barnmorskor att hinna med sitt arbete eftersom en bedövad föderska behöver inte ha fullt lika mycket stöd.

Men värkarna riskerar avta med epidural och därmed ökar också användandet av värkstimulerande dropp och sugklocka som i sin tur ökar riskerna för allvarliga ändtarmsskador. Sugklocka är den största risken för sfinkterskada (skador i ändtarmsmuskeln)

Apparater ersätter stöd, uppmuntran och vård. Redan för 20 år sedan gick WHO, världshälsoorganisationen ut med riktlinjer där grundfilosofi är att låta en ”lågriskförlossning” få förlöpa naturligt. Vilket emellanåt kan ta lite tid, men är ett normalt fysiologiskt förlopp. WHO betraktar närmre 80 procent av alla förlossningar som normala. Kanske vi också kan börja göra det – och anpassa förlossningsvården därefter.

Alexandra

 

 

 

 

Om Alexandra Charles

Välkommen till Sveriges största kvinnoförenings blogg om hälsa och livsstil. Här skriver Alexandra Charles, grundare av 1,6 & 2,6 miljonerklubben.
Det här inlägget postades i 1.6miljonerklubben, 2.6miljonerklubben och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Förlossningsskadorna måste minska!

  1. Anita skriver:

    Det borde vara självklart att födande kvinnor har rätt till en trygg och säker förlossning. En närvarande barnmorska vid aktivt förlossningsarbete är helt rimligt att alla födande kvinnor ska ha. Det är mycket som kan gå snett under en förlossning. En förlossning i aktivt skede är att jämställa med en operation och patienter lämnas väl inte utan vårdpersonal mitt under en operation?

    Så varför lämnas kvinnorna utan barnmorska under en förlossning?

    Hela familjer drabbas när mamman blir skadad under en förlossning.
    Vem ska ta hand om barnen om mamman blir skadad under förlossningen? Pappan måste ju ut och arbeta och dra hem pengar till familjen eftersom kvinnans inkomstmöjligheter förmodligen minskar drastiskt i och med skadan.

    För att inte tala om lidandet som kvinnan och hela familjer utsätts för helt i onödan. Bara för att det inte ska kosta så mycket att föda barn. Det är ett väldigt kortsiktigt tänkande för i slutändan med alla dessa förlossningsskador så kostar det så mycket mer eftersom kvinnorna måste uppsöka sjukvård för sina skador. Och belastar därigenom sjukvården betydligt mer än om förlossningen hade fått ske i lugn och ro med en närvarande barnmorska som stöd för kvinnan och familjen.

    Det är skamligt i ett så rikt land som Sverige är, att det här händer gång på gång vid förlossningar. Det är ett svek mot kvinnorna som föder barnen och det är också ett svek mot barnmorskorna och övrig förlossningspersonal som bara kan göra sitt bästa av situationen och sedan stressa vidare. Det kan inte heller vara lätt för personalen som ser det här hända gång på gång.

  2. Helena Zetterström skriver:

    Hej Alexandra!
    Så bra skrivet!!! Jag undrar om du eller någon du känner möjligtvis skulle vilja göra ett reportage eller intervjua mig och en bekant om riskerna kring felsatt epidural vid förlossning som idag mörkas otroligt. Våra liv är förstörda och vi får kämpa för att utredning görs på oss. Som om det inte skulle vara nog får vi höra att vår fruktansvärda smärta sitter i huvudet. Vi kan inte ens ta hand om våra barn och går på smärtstillande. Våra eller mitt liv har förvandlats till ett fängelse i den egna kroppen som påverkar alla runt omkring samt barnen och även ens eget psyke. Jag skulle inte önska detta lidande ens till min värsta fiende!! Jag vill inte att andra kvinnor någonsin ska få uppleva det vi varit och är med om!!
    Mvh
    Helena Zetterström

  3. Anita skriver:

    Hej Helena!
    Det finns ett nyligen gjort reportage i tidningen ”Allas” om risker med epidural och om mig som har blivit skadad av epidural vid förlossning. Jag bifogar länk:
    http://allas.se/ryggbedovning-skonsamt-eller-skadligt/

    Jag har även en blogg där jag skriver om min resa genom sjukvård och rättssystem. Den handlar även om andra skadade kvinnor. Bifogar länk till bloggen:
    http://www.anitasepiduralskada.blogspot.se

    Många hälsningar

    Anita Nyberg Ekenberg

  4. Jeanette Lindell skriver:

    Hej,

    Här är en till som drabbats. Jag åkte in som en frisk kvinna år 2003 till förlossningen, kom ut som sjuk.
    Jag tvekade in i det sista att ta epidural, men blev övertalad om ”hur bra det var med epidural”. Jag frågade om ev biverkningar och ville ha raka besked. Svaret jag fick var: ”man kan få lite huvudvärk efteråt”.

    När min epidural sattes, stack man fel vid första försöket och stack så en gång till – med samma nål!!! Efteråt har jag förstått att det är helt tabu! Så får det inte gå till!
    Man får aldrig använda samma nål två gånger!!

    Dessutom stack de hål på durahinnan, så nu var det fritt fram för alla bakterier från min hud på sprutan efter första sticket, att sprida sig i min kropp. Vandra längs ryggkanalen och ända upp i min hjärna.

    Jag blev så sjuk!!! Min förlossning fick avslutas med ett katastrofsnitt! Jag blev helt sängliggandes i över 4 månader och än idag, snart 11 år senare har jag bestående men.
    Två stycken neurologer, helt oberoende av varandra, har sagt att jag förmodligen drabbades av en hjärnhinneinflammation – där felsatt epidural orsakat detta – men ingen vågar låta uttala sig skriftligt på detta…….varför???

    Gjorde givetvis en sedvanlig anmälan (trots att jag var så sjuk!), men fick bara till svar:
    ”De hade inget alternativ”.

    Nu var det ju inte det min anmälan gällde – utan att det blev fel när epiduralen sattes, som gjorde att jag blev så sjuk, samt påverkade mitt barn i magen…..

    Vem bär ansvar för detta???
    Inte jag i alla fall….

    Mvh
    Jeanette Lindell

  5. Skadad skriver:

    Hej!

    Jag är skadad i vården och har delvis godkända skador, har dock inte fått en objektiv bedömning hos försäkringsbolaget. Unika bevis finns för detta påstående, vilket också är helt unikt, då man normalt sett aldrig kan bevisa sådant! Söker kontakt med andra som inte de heller fått en objektiv skadeutredning. Sök föreningen ”nollvision i vården” på facebook och kontakta dem! Stora saker på gång, vi skadade ska inte drabbas dubbelt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *