Då:

Nu när jag försöker minnas allt som hände så blir jag så förbannad. Tänk om detta hade varit idag! Eller, nu hade det aldrig hänt för han hade inte valt mig idag. Nu ser jag till att aldrig hamna i beroendeställning hos någon igen och försöker numera diktera villkoren själv. På gott och ont. Det kanske jag i alla fall kan tacka Silly Plutt för!
Vad som hände den där kvällen har jag lämnat bakom mig för längesedan, då när han skulle botas med mig som medicin!
Förmodligen var jag inget bra botemedel för så vitt jag minns så kvarstod hans problem! Jag somnade arg, besviken och ledsen inlåst i min del av sviten.

Nästa dag så var såklart studion upptagen igen!
Behöver jag säga mer?

Han skjutsade mig till Landvetter och skulle försöka ordna en plats på planet. Det var fullbokat, tror det var påsk, men på nåt sätt lyckades han bråka till sig en plats till mig. Han stod där och skrek att jag minsann var en sångerska som måste med planet för att jag skulle vara med i ett TV-program.
Jag var som i en annan värld. Jag skämdes, igen, men orkade inte riktigt bry mig. Bara jag fick komma hem nån gång.

Hur skulle jag lyckas dölja allt för dem därhemma?
Jag kunde ju fortfarande inte berätta för nån, för hur dum och lättlurad får man va?
Så det gällde att hålla fasaden uppe väl på hemmaplan igen.
Alla undrade.
Fick de se bilderna? Sjöng jag in nån låt? När skulle jag åka till England osv.
Då är det inte så kul att säga ”Nej tyvärr så har jag råkat ut för en schizofren mytomankändis med ”vissa” problem som har blåst mig fullständigt för att han egentligen ville botas med mig som ett led i sin terapi”!

Shakin Fredrik!

Det gick ett bra tag och sen ringde han igen! 

Ja när han ringde igen var min första reaktion att slänga luren i örat på honom! Han sa att jag skulle ha mitt pass redo eftersom jag eventuellt skulle åka till Tyskland och vara med i en musikvideo.
Dessutom ville han att jag skulle sjunga in en duett med Shakin Fredrik.
Jag tänkte att om jag överhuvudtaget skulle fundera på det så skulle jag börja med att kolla upp en massa detaljer.
Jag minns att jag ringde studion och producenten själv denna gång så att det verkligen var bokat och det var därför jag åkte till Stockholm en gång till. Äntligen var nånting på riktigt med andra människor som medverkade. Jag stod faktiskt i studion och sjöng med ”riktiga” producenter och jag njöt i fulla drag av att äntligen sjunga utan att Plutt ens var närvarande.
Jag vet inte vad som hände med den låten för jag har aldrig hört den som färdig produktion!

Det som gladde mig allra mest just då var att Plutt hade tappat intresset för mig som medicin. I efterhand har jag ju förstått att han medicinerade friskt på alla håll och kanter med andra blondiner, men det visste jag ju inte då!

Vi diskuterade min framtida karriär. Jag hade fått lite mer skinn på näsan och sa att jag ville sjunga mina egna låtar och på mitt sätt. Dvs utan att vara ”extra trevlig” mot vissa av det manliga könet.
Eftersom han är lite trög så var jag tvungen att slå på Nej-handen till slut för att han skulle fatta!

Han sa ”gör vi på mitt sätt så är du en stjärna bara på nån månad och är på Vecko-Revyns omslag inom ett par veckor. Vill du göra på ditt sätt så kanske du lyckas även då, men du kommer förmodligen att få sitta på kammaren och skriva i 20 år innan det händer nåt spådde han.

Nu:

Efter detta så tänkte jag i banorna ”före eller efter Silly Plutt”, då dessa upplevelser på ett sätt dödade mina första musikaliska drömmar. Var en musikkarriär verkligen nåt att stå efter när jag nu förstod hur det egentligen gick till i denna bransch?!

Men om man är en drömmare, men även en doer som jag, låter man ingen ta död på sina drömmar! Man hittar bara nya drömmar och andra vägar helt enkelt.

Jag är inget offer och jag blev än mer beslutsam om att om man vill nåt så får man fixa det själv! Lita inte på nån annan.

Men allt detta gjorde ju att jag inte ville eller vågade satsa fullt ut på en musik-karriär utan jag har fortsatt sjunga och skriva musik men mest för mig själv. Jag satte  istället ihop en show-grupp, Stars 4 U och vi har showat för en massa människor under 10 år. Helt fantastiskt roligt har det varit och jag har själv kunnat ha kontrollen över allting. Vi har mest uppträtt i Sundsvall men även i resten av Norrland.

Men nu känner jag mig så sugen att få spela och sjunga min egen musik och få möta en publik, 44 år gammal!!!

Ja bättre sent än aldrig och varför ska ålder vara ett hinder om människor tycker om den musik man gör.

Ja vad tycker du? Ska man ge upp sin dröm när man kommit upp i min ålder?

Varför ska åldern vara ett hinder i livet överhuvud taget?

Det kanske är så att man har lite mer att säga, eller kanske rättare sagt nånting annat att säga när man har hunnit uppleva ännu mer i sitt liv. Vi är ju ganska många som passerat 20 år eller hur och vi vill kanske också kunna identifiera oss med texter eller berättelser eller vad det nu kan vara överhuvud taget!

Med det inte sagt att man som ung inte har så mycket att säga. Verkligen inte!!!

På tal om det så är ”tanten” med i en musiktävling på gamla dar:)

Om du vill så får du gärna gå in här och lyssna på några av mina låtar där du kan betygsätta dem genom att trycka på olika ”betyg” efter du har lyssnat på varje låt. ”Bakom” varje bild på mig är det en ny låt. Det är det som är tävlingen för man rankas efter vad folket tycker.

Ja kära nån vad långt det blir när jag kommer igång! Jag som fick tips att man skulle skriva kortfattat!!!

Stars 4 U, år 2009

 

Känns så otroligt mysigt just nu för jag har tagit med mig mina två pojkar tillsammans med deras 5 kompisar till stugan i Ångermanland i kväll och ”min” Gunilla som jobbar i Våningen. Hon och jag ska åka på en lite roadtripp imorgon häromkring och berätta om våra evenemang under gatufesten mm och dela ut lite flyers. De fantastiska ungdomarna passar på att fiska och ha det mysigt tillsammans. Lycka!

Sov så gott

Kram Susanne

Om Susanne Fellbrink

Gör: Artist, låtskrivare och författare som även producerar underhållning och olika events. Kortare sagt en kreativ mångsysslare och företagare. Men just nu är det full fokus på den egna plattan som släpps den 23/5. Intresse: Olika möten med kreativa människor, inreda och sen mysa med familj och vänner, gärna över ett glas rött med långa härliga samtal. Hjärtefråga: Att glädja andra människor och peppa framför allt tjejer att tro på sig själva, våga ta för sig och att hjälpa varandra istället för att stjälpa varandra. Kontakt: susannefellbrink@gmail.com www.susannefellbrink.se
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

1 svar på

  1. Helena skriver:

    Du ska ju absolut inte ge upp din dröm (säger jag som i princip givit upp redan haha)! Även om denna branschen är väldigt åldersfixerad så skulle jag ju aldrig gissa på att du var 44! Go for it!
    P.S. Din låt har satt sig på min hjärna!! En av de få låtarna som faktiskt är bra och som man blir glad av som satt sig på min hjärna, så tack för det 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *