Är du ansiktsblind?

Att inte känna igen alla vi träffar på ett cocktailparty är fullkomligt normalt. Att inte känna igen alla föräldrar i ditt barns klass, eller se någon på stan och inte minnas var ni tidigare träffats, är också normalt. Men när man inte känner igen sin bästa väninna, sina grannar, sin man eller till och med sina barn. Då kan man lida av prosopagnosi – ansiktsblindhet.

Det är mycket vi inte vet om denna problematik, men vi vet att det finns ett samband med dyslexi och dåligt lokalsinne. Vi vet att det är vanligare än vi tror och många håller tyst om sitt handikapp.

IMG_2658

 

 

 

 

 

 

Vår hjärna fungerar ganska mycket som en dator. 1) INPUT – Vi tar in information. Dvs tankar info från vår omvärld via alla fem sinnen. 2)KATEGORISERING –  Vi bearbetar informationen, skapar som små mappar i vårt huvud där vi sorterar vår info. 3) OUTPUT – Vad vi gör av informationen, ex vad vi säger, gör, och låter bli att säga och göra.

För att fungera väl i vardagen behöver alla tre områden flyta på ett smidigt vis. Har vi något litet fel i någon av 1, 2 eller 3, så kan det leda till stora svårigheter. Är vi ansiktsblinda så vet vi att något är fel i denna process, men vi vet ej automatiskt var. Det kan vara en problematik att ta in, av sorterandet eller av att plocka fram och få ut informationen. Som psykolog är det just dessa saker vi noga studerar när vi gör våra utredningar. Likt en dataprogrammerare försöker vi se var det kan sitta en bugg och därefter träna upp eller skapa kompensatoriska strategier. Har vi problem att insupa info, så kan vi träna upp detta genom exempelvis mindfulness,  har vi problem att skapa struktur och lagra, så kan mindmaps och minnestekniker hjälpa  och är det i outputen som det brister, så kan vi behöva exempelvis social färdighetsträning eller röstträning. Ett annat bra tips är att förvarna folk att du har svårt att känna igen, så de inte tror att du är snorkig eller nonchalant.

Ta hand om er och om era hjärnor/Gabriella

 

Om Gabriella Svanberg

Gör: Hej vänner! Jag heter Gabriella. Jag skriver här i egenskap av att jag är neuropsykolog, men är också mamma till tre fantastiska barn och medmänniska. Under mina 20 år som psykolog har jag fått möjlighet att träffa många fina människor och också fått en bild av vad vi på olika sätt tampas med i livet. Jag har specialiserat mig och forskat inom neuropsykologi och är fascinerad av hjärnan och det jag vill dela med er är mina tankar och reflektioner. Mina tankar och reflektioner om det jag ser via mitt jobb och via min vardag som gör att vi mår som vi mår och gör som vi gör. Jag har jobbat inom psykiatri, inom missbruksvård, inom ungdomsvård och inom företagshälsovård. Ena dagen jobbar jag med människor som inte har tak över huvudet och nästa dag med människor som känner en tomhet av sitt överflöd. Jag inser att rikedom, harmoni och lycka är något vi skapar inom oss själva. Kontakt: gabriella.svanberg@gmail.com
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *