Åt du också jordnötter till frukost ibland mamma?

I sommaren skymning du somnade stilla
Och som den ska skiner solen idag
Ditt fnitter
som fågelkvitter
här i barndomens parker
Mitt ok blev att packa ner dig
i flyttlådor och en rosa hjärtformad ask
men inte ens döden kunde snara in din själ
Att sakna är så ofta, för ofta
att sörja det vi inte fick av de vi älskat
Så mycket att vi glömmer livet
våra döda gick miste om
Min oro hade haft en plats att vila
mina barn en öppen dörr att kalla sin
Du hade gjort en skål av handflatan
för mina tårar att falla i
Men vem hade du varit idag mamma?
Vad hade livet givit dig
som du aldrig fick
Hade du gått med dina syrror runt, runt kanalen
hade ni hållit sams i alla år
Aldrig och alltid
– vad är väl ett gräl, en dispyt, en konflikt
som inte är glömd redan igår
MinstaMostern och Moster Gugge
efter dig är inget stort nog
att komma dem emellan
Bara du klämmer in dig där
Gasen, bromsen och kopplingen
Morbror Jascha i sitt hus
tre stycken kvar av en familj på sex
Vet du mamma, vem jag än besöker
hänger de kvar, dina badrockar med namn på ryggen
Från butiken som inte var ditt kall
men blev din överlevnadsstrategi
Vilket år hade du kunna sälja,
sluppit jobba?
Du var bra på det, galet rolig
men möten med livet var mer din grej
Första Maj, 2:a Maj
människor på din väg
Männen ville vara med dig
Ibland låg det röda rosor vid din dörr
Ofta gula på din grav
Vissa var unga och såg ut som Magnus Uggla
och de gamla blev unga
när du satte glitterögat till
Det har regnat och luktar höst och hallon(blad) i skogen
Vi säger att vi känner våra döda
vet hur de velat ha det
Men hur kan man känna en fortsättning
som aldrig blev av?
Veta något om resten av det liv som aldrig gavs?
Var hade du bott mamma?
Vad hade du gjort?
Hade du byggt balkong?
Hade du tränat mer, hade du tränat mindre?
Hade du, äh jag vet inte ens, hade du börjat sticka?
Nä, du hade inte börjat sticka.
Så mycket vet jag.
Och det jag vet säkert
är att du skulle älskat Ruben, Melker & Hildur
att du hade älskat dem, Felle, Alex & Vire
mer än om de var jag
och JerkaPerkaBrorsan såklart.
Du var ingen skogsmulle som jag e.
Hade du köpt nya skidor?
eller nöjt dig med de gamla,
som jag fortfarande envisas med att åka på?
Förresten är det sällan snö i Stockholm längre
Gärdet är ganska grönt
hela året runt.
Hade du köpt dig ett litet landställe
efter krisen ’92 som du iaf slapp
och ditt älskade Fågelbro blev sålt?
Eric hade nog hjälpt dig i alla dina dar
om du bara fått ha dem kvar.
Jag tror att du hade fortsatt skratta
och gjort mitt liv mera glatt
Inte nödvändigtvis lättare för nån av oss
men roligare nästan jämt
Vi hade ätit söndagsmiddag, det vet jag.
Och gått på krogen, sett på serier, diskuterat böcker.
Sånt som många gör.
Du hade nog tagit en kurs på universitet med mig, tror jag
Och lyssnat på Hildurs genusvetenskapssamtal
Varit stolt över Rubens rakryggade patos
Älskat varenda litet filmklipp från Melkers håll
Du hade varit med oss mamma
I alla dar du skulle fått 🌹🌹🌹
Åsa Wigart 30 augusti 1991
Inom oss är vi alltid tillsammans

Om Lina Forss

Namn: Lina Forss Gör: Författare Intresse: Få svar på allt. Hjärtefråga: Vad, vem, var, när, varför - men framförallt hur gör vi nu då? För ett år sedan skrev jag: "Tänk om 2020 helt bakvänt ger oss chansen att göra om och göra rätt". Hahahahaha, inte är jag klokare nu. Det jag däremot vet är att i princip varenda kotte på jorden tillbringat ett år med samma frågor i huvudet som sin nästa. Det borde vi kunna lära oss nåt av. Fotograf: Orlando G. Boström
Det här inlägget postades i 1.6miljonerklubben. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *