Vi kan vara i ”synk” eller i disharmoni med en människa

Som gammal musikelev kan jag inte låta bli att tänka på stämmor. Vi stämmer in med människor och känner när vi är i samklang. Jag  har länge funderat på känslan. Känslan av att synka med en människa. Den där känslan vi kan få ganska snabbt när vi träffar någon. Till och med bara genom ögonkontakt. När vi på riktigt ser varandra på totalt ickedömande vis. Det får själen att le och vi mår bra. Jag har försökt sätta ord på känslan och förstå det hela utifrån neuropsykologisk synvikel och jag har funnit svar.

Olika system i vår hjärna utvecklas och aktiveras för vår överlevnad och reproduktion. Bland annat har vi spegelneuroner som utvecklas redan vid 6 månaders ålder som hjälper oss att känna det andra känner. Det är dessa små neuroner som gör att vi gapar när vi matar en bebis, att vi nästan lyfter från soffan när någon på tv tar sats för det där höjdhoppet i VM.

Olika system i vår hjärna gör att vi omedvetet och automatiskt observerar andras små subtila rörelsemönster. Det kan vara ett lyft av ett ögonbryn, rörelse av en hand. Vi är olika känsliga för dessa subtila koder och studier visar hur kärlekspar rör sig i samklang utan att de ens är medvetna om det. För den känsligas öga blir detta märkbart och denne kan lättare avgöra vilka som har känslor för varandra. Studier visar att även klienter och terapeuter börjar röra sig i samklang.

Att dela fokus med en annan människa och rent bokstavligt hamna i samklang där neuropsykologiska kopplingar går i samma banor, samma mönster kan liknas vid två klockor som börjar ticka i takt.

Med samma system (anterior insula) som vi känner vår egen smärta med, känner vi andras. Har vi svårt att förstå och sätta ord på våra egna känslor kan vi ha svårt att förstå andras. Det betyder dock inte att vi inte känner. Vi kan känna utan att förstå (se Tania Singer director of the social neuroscience department in Leipzig, Tyskland.

Precis som att vi kan träna upp vår musikaliska finkänslighet. Jobba upp vår musikaliska ådra att höra de små nyanserna i både ton och styrka, kan vi träna upp denna avläsningsförmåga. Tränar vi på att ”tune in” i oss själva, får vi också lättare att ”tune-in” i någon annan. Precis som att goda fotbollssspelare har god spelförståelse kan detta liknas vid god människoförståelse. Avläsning av både kroppssspråk, ton och takt och synkning för att stämma ihop sig med olika personer. Att säga ”hon är en god kandidat för detta jobb” och höja ögonbrynen och nicka under ordet god ger en positiv signal. Att säga samma mening och höja ögonbrynen och nicka efter att man sagt ordet god kan istället ge en sarkastisk känsla. Precis som i musiken är det de där nyanserna som gör skillnaden.

Intressant eller hur!?

IMG_0090

kram

Gabriella

Om Gabriella Svanberg

Gör: Hej vänner! Jag heter Gabriella. Jag skriver här i egenskap av att jag är neuropsykolog, men är också mamma till tre fantastiska barn och medmänniska. Under mina 20 år som psykolog har jag fått möjlighet att träffa många fina människor och också fått en bild av vad vi på olika sätt tampas med i livet. Jag har specialiserat mig och forskat inom neuropsykologi och är fascinerad av hjärnan och det jag vill dela med er är mina tankar och reflektioner. Mina tankar och reflektioner om det jag ser via mitt jobb och via min vardag som gör att vi mår som vi mår och gör som vi gör. Jag har jobbat inom psykiatri, inom missbruksvård, inom ungdomsvård och inom företagshälsovård. Ena dagen jobbar jag med människor som inte har tak över huvudet och nästa dag med människor som känner en tomhet av sitt överflöd. Jag inser att rikedom, harmoni och lycka är något vi skapar inom oss själva. Kontakt: gabriella.svanberg@gmail.com
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *