Varför släpper inte nedstämdheten taget?

ca 12 % av männen och ca 20% av oss kvinnor kommer någon gång under sitt liv att drabbas av klinisk depression. Tio miljoner människor äter antidepressiva läkemedel i USA. Utbrändhet och depression är en av de vanligaste anledningar till att personer i Sverige sjukskrivs.

En liten saga kan ge oss en bild av hur vi ibland omedvetet sjunker ned som i kvicksand

Året var 1940 och en engelsk mjölkbonde spillde ut lite mjölk när han skulle hälla över den i en kanna. Uppriven för att han spillt, försökte han spola bort mjölkspillet med vatten. När vattnet blandades med mjölken, blandades allt och det såg ut som han spillt ännu mer. Den halvliter han hade spillt ut såg nu ut som fem liter.

 

På samma sätt gör vi ofta sorger större genom vårt sätt att grubbla. Hur vi reagerar på misstaget, förlusten avgör ofta om vi fastnar i sorgen eller kommer upp igen. Känslan av sorg river automatiskt upp tidigare negativa minnen och depressionen i sig gör att man broderar ut den mest negativa tolkning i saker och ting.  Dåliga händelser kommer upp till ytan och oro för framtid förstärks. Har vi redan nedtrampade negativa tankebanor från tidigare depression så är det ännu lättare att återfalla in på de depressiva spåren.

Vi blir ledsna och sedan ledsna för att vi är ledsna och ställer frågor som: Varför skall detta alltid hända mig? Varför klarar jag ingenting? Jag duger ingenting till. Vår egen röst blir vår kommentator som berättar hur värdelös man är.

Vi grubblar för att vi tror att vi löser problem genom att grubbla, men oftast blir det tvårtom. Det är som att hälla vatten på mjölken.

När livet är svårt kan vi behöva stöd för att se solen bakom molnen . Konsten är att se vad som är och inte gräva ned sig i tankar om hur det borde vara och vad man gjort för fel för att ej vara där. Styrkedos till alla som just nu behöver en liten push för att bryta gamla invanda tankebanor/Gabriella

Om Gabriella Svanberg

Gör: Hej vänner! Jag heter Gabriella. Jag skriver här i egenskap av att jag är neuropsykolog, men är också mamma till tre fantastiska barn och medmänniska. Under mina 20 år som psykolog har jag fått möjlighet att träffa många fina människor och också fått en bild av vad vi på olika sätt tampas med i livet. Jag har specialiserat mig och forskat inom neuropsykologi och är fascinerad av hjärnan och det jag vill dela med er är mina tankar och reflektioner. Mina tankar och reflektioner om det jag ser via mitt jobb och via min vardag som gör att vi mår som vi mår och gör som vi gör. Jag har jobbat inom psykiatri, inom missbruksvård, inom ungdomsvård och inom företagshälsovård. Ena dagen jobbar jag med människor som inte har tak över huvudet och nästa dag med människor som känner en tomhet av sitt överflöd. Jag inser att rikedom, harmoni och lycka är något vi skapar inom oss själva. Kontakt: gabriella.svanberg@gmail.com
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *